Har varit i Shanghai i två veckor och hälsat på en kompis. Åk dit! Bra restauranter, taxi kostar bara 12-20 kr, shoppingen är suverän och utelivet är inte illa det heller. Och att gå på spa och få 60 minuters massage kostade otroliga 190 kr.
Jag har ätit fantastiskt god mat. Och det är inte dyrt att gå ut och äta. Dock hoppade jag gärna över några av gatuköken…
Jag har nog inte nämnt att jag är på smällen. Vecka 26, säger kalendern och barnmorskan. Många har undrat hur chefen tog det när jag berättade nyheten för honom. Han tog det… så här:
En pressmedarbetares (vi kan kalla honom chefen) mobil ringer:
Chefen:Hej pappa! (Lyssnar) Chefen:J-Ä-V-L-A (bokstaverar)
(Lyssnar) Chefen: Man får stava hur man vill. (Lyssnar) Chefen: Nä, det är lite gammaldags. Vad är det för sammanhang? Jävla skitgubbe eller?
Han har blivit ett riktigt PR-proffs den där gynnaren. Nu även i tidningen S. Imorgon torsdag är det premiär för programmet på TV3, glöm inte att titta. Kl 22:00.
/Annika (visst är det Jonnas tur att blogga snart?)
Det är knappt ett år sedan vi flyttade in i sprillans nya lokaler på Ringvägen. Allt var rent, fint, luftigt, ljust och sterilt. Men det har vi fixat till nu. Titta vad mysigt vi har det på press:
På grund av extremt jävla dåligt bloggande från mig på sistone kommer lite förändringar att genomföras här på bloggen med start nu. Kort och gott: min kollega Annika börjar också blogga här!
Förvänta er catfights.
Så här ser Annika och jag ut när vi passerat salongsberusningsstadiet.
Mitt favoritprogram på konkurrerande kanaler är utan tvekan Arga snickaren på Kanal 5. Formatet där Lyxfällan möter hemmarenovering går hem hos mig på alla fronter och jag tycker att snickarn själv, Anders Öfvergård, är fantastisk. En stjärna. Och ja, jag har vid flera tillfällen ofelbart hamnat i den viktiga diskussionen “är arga snickaren snygg eller ej?”. Jag tillstår gärna att jag är på “jomen nog är han ju söt nog”-sidan, men oavsett vad man kan tycka i denna fråga måste vi alla enas om en annan: Karln MÅSTE jobba på sin fotomin. Måste.
Den här sortens dubbelhaksbilder borde vara olagliga…
Annika är en trendmedveten filur. Och hon är inte rädd för att testa nya frisyrer. I vintras var hon till exempel brunett ett tag, vilket vi gillade skarpt. Nu är hon blondin igen, vilket enligt henne själv är mer “hon”.
Men ingen av oss är alltså särskilt förvånade över att Annika redan i unga år testade på de senaste och, låt oss säga, “hippa” trenderna. På bilden nedan är Annika sju år gammal och klippt i en trendriktig hockeyfripp. Eller, som Annika brukar säga: “Business in the front and party in the back”.
Under det senaste året har jag plockat vuxenpoäng som aldrig förr. Sambo, köksrenovering, balkongblommor, mjölkpaketslock you fucking name it – jag har det, ibland i två uppsättningar. Men när jag trodde att den värsta poängskörden var klar, inplockad, bärgad, så inser jag plötsligt att jag nu övergått till att plocka tantpoäng i smått. Lite här, lite där. Som i morse. Jag:
1) hötte med näven åt bilist som inte ville väja för min cykel trots att jag hade grönt ljus. Mumlade lite småhögt ”jag har ju grönt ljus för i helvete” och några meter senare kastade jag ur mig ett ”pucko”.
2) började planera arg insändare till valfri lokaltidning, säg Södermalmsnytt, om de ”ouppfostrade ungdomarna” som ”varje morgon förstör min fina cykeltur genom prunkande tantolunden” genom deras ”krossade glasflaskor” som riskerar att ”skära hål på mina cykeldäck”
3) googlade ”samboavtal”
Och plötsligt är min vuxenpoängskonto så välfyllt att jag kan börja lägga undan för framtida bruk. Nämnde jag att jag fyllde 31 under Kristi Himmelsfärdshelgen?
Och vi tittar minst lika stoögt på trailern för Agnes Nicoles film The Gold and the Beautiful. När vi tittat färdigt ställer vi oss frågan: vad handlar filmen egentligen om? Ingen har hittills haft ett svar.